Tom Dixon och korvstoppning

 

 

 

 

Efter ett år av funderingar och suktandes efter denna ljuslykta slog jag äntligen till i helgen.

Ingen stor grej kan tyckas, en liten ljuslykta.

Men sådana här saker, till dem pengarna kanske ska tilläggas. Inte själva ljuslyktan för dem har jag inga problem med att inhandla.

Men efter ett år så kände jag, jag vill ha den lika mycket nu som förra sommaren.

Då var det bara att slå till.

Och ja, jag är just nu materiellt lycklig.

 

Annars?

Jo annars har jag börjat på det nya jobbet. Varav tystheten här inne.

Är inne på min andra vecka och tankarna på om jag verkligen kommer klara detta är många.

Egentligen är det väl inget svårt.

 

Men ni vet den där känslan, man fullproppas med nya saker.

Man försöker registrera allt i huvudet, sortera alla tankar. Hitta en plats i minnet där det kan få plats och få stanna kvar.

Och helt plötsligt vet man egentligen inte alls vad det är som stannat kvar.

Att lära sig nya saker.

Att känna att det är korvstoppning i huvudet, tröttheten när hjärnan går på helvarv åtta timmar om dagen, det är jag inte van vid.

 

Jag är van vid att kunna mitt jobb, att inte behöva anstränga hjärnan speciellt mycket, om ni förstår vad jag menar.

Det var ju ändå en av anledningarna till att jag ville byta, att få utmana mig själv igen, för det behöver jag för att tycka att det är skoj.

 

Men nu är jag den som springer och frågar hela tiden, känner mig lite dum för samma fråga kan komma flera gånger under samma dag.

 

Men vet ni... det är så jäkla skoj.

Att vara i en ny miljö, att få lära sig nya saker.

Allt faller ju på plats efterhand, det är bara det att nu såhär i början verkar det omöjligt.

Korvstoppningen och tröttheten kommer släppa efter ett tag.

 

 

Nu hoppas jag att NI får en underbar dag mina vänner så hörs vi senare!

 

*