torsdag 19 januari 2012

Personligt

vår bröllops inbjudan


Var tvungen att vara hemma från jobbet igår så jag hade tid att gå och spatsera runt här hemma. Och det slog mig att vi inte har något personligt här hemma. Eller rättare sagt vi har inget som talar om vilka det är som bor här hemma. Att här bor en hund talar sitt tydliga språk men inget annat.

Inga föremål från resor, inga familjefoton finns så långt ögat kan nå (förutom bröllopsfotot).  Böcker som jag själv älskar kolla på när jag kommer hem till folk. Not so much. Inredningsmagasin, ganska många högar lite varstans i huset.
Men då börjar tankarna givetvis, vad är det som säger att just specifika saker är personligt för ett hem?

Allt som finns här hemma tycker vi om (ja det mesta iallafall) och det finns i hemmet för att det tilltalar oss varav det blir personligt för oss. För vi har själva valt ut allt, haft en tanke när vi placerar saker på ett visst ställe, oftast kombinerat det med något annat. För mig är det personligt.
Sedan är ju jag och min man personer som inte gillar att ha en massa saker framme (speciellt jag) utan hjärnan ska kunna andas när man kommer hem efter en lång arbetsdag och det gör vi bäst såhär.
Men visst har jag mina saker som talar om att jag bor här men man ser det bara inte. Som att jag är en väldigt skrockfull människa och tror väldigt mycket på saker. Så är det något hokuspokus så berätta inte det för mig för jag går på det och det sätter sig i den delen av hjärnan som aldrig glömmer.
Men som att var hus ska ha sin egen lilla hustomte som vaktar huset åt en. Jovisst, fick en sådan i present för några år sedan och man ska döpa den o allt och min fick namnet Rudolf. och Rudolf är nog kanske 3 cm hög så han går ju att gömma lite varsom men han finns här i huset och vaktar. Så lite sådana konstiga personliga saker har jag lite här hemma.


Men tavelväggen (som tydligen aldrig kommer upp) är väldigt personlig för oss. Där jag nyss ramade in vår bröllopsinbjudan och det var väl den som satte igång hela denna tankeverksamheten.

Och det är väl det som är så fantastiskt med inredning, att allt faktiskt är personligt för det är utvalt utav dem som bor där även om man inte ser det med blotta ögat vid första anblick. Och det finns inga rätt eller fel, inne eller ute. Det finns du, vem du är och det kan ALDRIG bli fel.

Nu mina vänner hoppas jag att ni får en underbar torsdag. Här i Skåne är det härligt kallt och frosten gnistrar.



6 kommentarer:

  1. Åå så vackert foto! Mysig blogg du har.

    Kram Amanda

    SvaraRadera
  2. Men precis! De är de små sakerna som gör det.

    SvaraRadera
  3. de e de små sakerna som gör det :)
    å missa nu inte......

    S
    A
    T
    U
    R
    D
    A
    Y

    S
    H
    O
    W

    O
    F
    F


    det är roligt att vara med :)
    VÄLKOMMEN
    Håkan

    SvaraRadera
  4. Det är likadant här. Inte ett kort på oss eller från oss. Men en tavelvägg ska upp "bara" trappen blir renoverad! (alltså ganska långt bort) Haha!!
    Kram!

    SvaraRadera