Det här med att ha samma inredningssmak som den man bor med är en rätt komplicerad sak tycker jag. Två olika personligheter ska leva under ett och samma tak och trivas. Att ha härmårjagbrakänslan inom sig. Det ska rätt så mycket till för det eller påverkas man verkligen så mycket av varandra? Nu har jag och min man renoverat vårt hus i snart 5 månader och det är nu det roliga börjar, att inreda. (mannen tycker ju att bygga och snickra är det roliga). Jag hade ganska klara bilder i huvudet hur jag ville ha det, och vi har diskuterat många gånger under resans gång hur vi vill ha det, och det är inte många gånger vi har hamnat i luven på varandra på hur det ska se ut. Missförstå mig inte, att totalrenovera ett hus, att bara ha betonggolv/väggar, det framkallar bråk, och man ser inte riktigt det där härliga i det. Att det är vårt hus vi jobbar med, att detta ska komma att bli vårt hem. Det blir bråk, garanterat och från min sida fälldes det många tårar.
Men just det här när väggarna är på plats, golvet är målat (90 kvm trägolv) När de "viktiga" besluten ska tas. Hur ska köket se ut? Kakel eller glasskiva. Bänkskiva,i trä eller betong. Köpa ett gjuta själva? Frågorna är många....
MEN, här är vi väldigt lika, jag och min man, här är vi nästan alltid rörande överens. Vilken stil vi vill ha. Vilka möbler vi ska ha? Ska vi fortsätta på samma stil som vi hade i lägenheten eller ska vi förnya oss?
Förnyelsen för mig är faktiskt ganska stor (får vi gäster har vi fortfarande samma stil, VITT VITT VITT) men det har kommit in nya kulörer, marinblå kuddar faktiskt, och en grå gammal härlig koffert som fyndades på Blocket. Och inte tala om blommorna, blå, rosa hortensior. Innan var det bara vita. Och det är här mina funderingar kommer in. Alla dessa smådetaljer, har vi samma stil där, jag och min man? Eller låter han mig hållas? Låter han mig ställa fram alla ljusstakar överallt för att han också tycker det är fint? Alla högar med böcker och tidningar, tycker han verkligen att det är fint? Eller som det senaste tillskottet, min gunghäst i silver som jag bara MÅSTE ha på skrivbordet, den som vi körde halva bjärehalvön runt efter!
Jag ser det gärna som att han också tycker att det är jättefint. Att vi har samma smak där. Eller har vi det egentligen?
Vilket som, han säger aldrig något. Bara tittar och säger; ja jättefint. Om han gör det för att göra mig glad, eller att han helt enkelt inte orkar bry sig för han vet om att om några månader så står där något annat på den platsen.
Men bara det att han låter mig ta hem alla dessa detaljer till hemmet utan att säga något. Det är kärlek för mig.
Och jag ser det gärna som att vi har samma smak.
Hur ser det ut hemma hos er? Har ni samma smak när det gäller inredning, kompromissar ni, eller kan ni inte alls komma överens?
Nu ska jag avsluta detta lååånga inlägg och se det sista av Sommar med Ernst.
Gokväll på er alla och hoppas ni haft en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar