1:a advent

1:a advent.

Och vi vaknar till ett snätäckt landskap.

Jag är som ett litet barn när det kommer snö.

Vaknade oerhört tidigt av att snöplogen kom utanför huset, kunde inte somna om utan for upp ur sängen för att tända första adventsljuset och njuta av tystnaden och min första kopp kaffe ute i trädgården med massor av snö under mina fötter.

Lycklig är ordet.

 

 

 

Allt blir vackert med snö.

 

 

Doggen som gärna använder sin nos som snöskyffel.

Vilket gör att han ser ut som en tomtehund till slut.

Hela huvudet blir dubbelt så stort av snön.

Han springer runt och äter snön, spottar ut det för att gå vidare till nästa ställe där han även där provsmakar snön.

 

Lycklig.

 

Han blir som en valp igen (inte för att han någonsin slutat bete sig som en valp trots sina 5,5 år) , hans matte blir som ett barn igen som helst av allt vill vara ute hela dagen. Plocka fram pulkan igen. Gå med pappa bort till pulkabacken, jag springer med all min kraft upp för den enorma backen (dock är den ju inte så enorm längre, när man är i vuxen ålder) sätter mig i pulkan och ropar till pappa: nu åker jag!! Och pappa tittar sig omkring så det inte kommer någon bil och ger klartecken. Detta gör jag kanske tiotals gånger och pappa väntar tålmodigt där nere. Tills jag är helt rödrosig om kinderna, då säger han att det är dags att gå hem. Till mamma som väntar där hemma med varm choklad och kanske någon pepparkaka. Julmusiken strömmar ur högtalarna och alla ljusen är tända.

 

Ja, julen.

Jag har bara haft bra jular i min barndom.

Dem perfekta jularna.

 

Och snö till den 1:a advent.

Kan det bli bättre?!

 

Lycklig!

 

Hoppas att Ni får en underbar 1:a advent mina vänner så hörs vi senare!

 

*