2 år

Tänka  sig.

2 år idag.

För 2 år sedan gick jag här i kyrkan, nervös och skakade som bara den, mest av lycka.

Men även nervositet, att så många var där för vår skull.

Kommer ihåg att det jag tänkte framme vid altaret var att jag inte skulle svimma, svimma inte,svimma inte.

Vad händer om jag svimmar? Måste jag göra om allt då eller blir jag fortfarande gift?

När vi väl sagt JA till varandra försvann all nervositet.

Och min älskade man fick mig att skratta, där framme vid altaret när vi knäböjde, där fick han mig att skratta när jag behövde det allra mest.

Sommarens regnigaste dag.

Det blev min lyckligaste dag.

Stjärnstopp!