Hey hey sommartider..

Hur mår ni därute idag?

Är ni utvilade eller känner ni att ni fått en timme mindre nu när vi ställt om klockan?

Fredagsblommorna blev en vacker magnoliagren och jag kan knappt sluta titta på den så vacker den är!

Okey, jag eller vi, (jag och mannen) och jag vill väl egentligen inte skriva tråkigheter här på bloggen men nu måste vi rådfråga.

Sen dag ett när vi tog över huset så märkte vi att de gamla ägarna, eller rättare sagt mannen och aldrig frun, körde förbi huset och stannade rakt framför och var väldigt nyfikna på vad vi gjorde. Det kan jag förvisso förstå. Dem var dem enda ägarna. Eller ja frun ifråga, det var hennes barndomshem och hade tagit över det efter sin mamma.

Vi tänkte väl inte så mycket på det då vi inte bodde i huset de tre första månaderna och det hände ju väldigt mycket med huset. Vi rev ner allt så det endast var ett skal kvar.

När vi sedan flyttade in så tänkte vi inte så mycket på det längre. Men då jag oftast jobbar tidiga lördagar så är jag uppe med  tuppen och började märka att bilen kom var lördagsmorgon och stannade utanför.

Ibörjan tyckte vi bara att det var komiskt och skrattade åt det. Men sedan märkte vi att han kom på söndagar oxå. Och vi resonerade som så att det händer rätt mycket fortfarande med huset och klart att dem är nyfikna. Men nu finns det inget egentligen som förändras så att man kan se det utifrån men dem fortsätter ändå att komma.

En gång låg jag till och med och vilade i gästrummet medans mannen var iväg och reagerade på att doggen ställde sig upp i fönstret och började morra eller muttra och jag reser mig upp och då står sonen utanför och stirrar rakt in. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på men jag vinkade på honom och reste mig upp för att gå ut ur rummet och efter det var han borta. Nu var han ju inte på själva tomten utan precis utanför den och det är kanske fem meter.

Sedan i julas blev det nog för oss då mannen i fråga stannar min man på parkeringen vid affären och börjar fråga ut honom exakt vad det är vi har gjort med huset. Och ställer några konstiga frågor, frågor som man inte kan se att vi har gjort utanför utan måste stå med näsan i fönstret för att kunna se.

Och när han ställer frågan var vi ska ha julgranen för vi har ju inga väggar kvar... då visste jag inte vart jag skulle ta vägen.

Och många gånger när han har kört förbi så har jag lycktas göra så att han ser mig, ställer mig i fönstret, men det hjälper inte. Så även imorse, jag ser hur bilen sakta kommer på gatan och stannar utanför. Jag springer till fönstret och ställer och tittar vilket gör att han gasar och kör iväg...

Min tanke har varit att ringa till dem och vänligt fråga ifall dem vill komma på en kopp kaffe med tanke på att dem är så nyfikna att dem kör förbi här ca två dagar i veckan. Men nu har det gått så lång tid att jag tycker det är obehagligt.

Så min fråga till er är helt enkelt hur ni tycker att vi ska gå till väga?

Ska vi bara ignorera det och låta det bero?